En lite annorlunda Homandeckare av historiskt snitt där vår antikhandlare Johan Kristian Homan och hans katt Cléo de Merode figurerar bara i prologen. Boken öppnar sedan upp mot 1700-talet och dess färgstarka tid, med historiska förvecklingar och kända personligheter - här figurerar bland andra Gustaf Mauritz Armfeldt och Magdalena Rudenschöld, Ostindiska kompaniet samt sist men inte minst bokens huvudperson, pastorn och skeppsprästen Johan Sebastian Homan. Denne är alltså Johan Kristian Homans farfars farsfars far och visar sig vara en amatördetektiv fullt i klass med sin senare släkting ...
Johan Sebastian Homan - Johan Kristians anfader, tidigare känd från Guldmakaren (1984) och Häxmästaren (1985) - har just kommit tillbaka till fosterlandet från sin landsförvisning till Saint-Barthélemy, orättmätigt anklagad för att ha varit delaktig i Gustaf Mauritz Armfelts och Magdalena Rudenschölds landsförrädiska stämplingar. Han är desillusionerad, inte minst efter att ha träffat sin älskade Magdalena, som nu är lite sjaskig och lever ihop med sin betjänt, men han är ändå fast besluten att försöka skapa sig ett nytt liv.
Chansen kommer när han genom sina goda släktförbindelser får möjlighet att bli skeppspräst ombord på ett av Ostindiska kompaniets fartyg som ska gå till Kanton. Det innebär visserligen att han kommer att bli borta ett par år, men dels kan det förbättra hans sociala ställning - många mäktiga män är involverade i Kompaniets verksamhet - dels finns det goda möjligheter att göra sig en nätt förtjänst på resan, genom de handelsprivilegier deltagarna har. Sagt och gjort, han tar tjänsten och avseglar mot Fjärran Östern.
Ombord träffar han till sin glädje sin bäste vän från barndomen i Viby, Olle Carléus, som är skeppsskrivare. Mindre glad är han att bland de mäktiga superkargerna, Kompaniets representanter ombord, träffa på Henrik Burgman, en av de män som en gång dömt honom till döden, även om straffet sedermera omvandlats till landsförvisning. Burgman ser också till att göra livet surt för Homan under resan, även om han kommer nog så väl överens med de övriga ombord. En obehaglig incident - även om det inte direkt går att skylla någon för den - är då han under festligheterna vid passagen av Ekvatorn blir knuffad överbord.
Resan går i övrigt sin gilla gång, man kommer vederbörligen till Kanton och vänder hemöver, men ingen Homan kan ju delta i någonting utan att lägga näsan i blöt. I det här fallet handlar det om att Olle Carléus har upptäckt oegentligheter som har med manipulation av lasten att göra och därmed med resans ekonomiska förutsättningar: någon försöker göra sig en nätt övervinst med skumma medel. Han tänker anmäla sina upptäckter, men försvinner lägligt nog överbord i en storm.
Naturligtvis blir Homan anklagad för det förmenta mordet på honom. Han sätts i fängsligt förvar, men släpps ut för ett tag när fartyget anfalls av pirater. Trots visad tapperhet i striden ställs Homan inför krigsrätt ombord, något som i synnerhet hans ärkefiende Burgman varit med om att driva fram. Här lyckas han naturligtvis - på ett sätt som är känt från berättelserna om hans sentida släkting Johan Kristian - reta upp även sina gamla förespråkare genom att i tur och ordning anklaga den ene efter den andre för att vara med om oegentligheter mot Kompaniet.
Det hela reder naturligtvis upp sig till slut. Homan blir återupprättad, han gör sig en liten förtjänst på resan, och han får en fin tjänst som kyrkoherde i Göteborg. På ett paradporträtt av honom kan man till och med se att han har en siameskatt, eller "markatta" som man kallade det på den tiden. Det skulle Cléo höra.
Jan Mårtenson skriver minst lika bra om saker som inträffar i historisk tid som i modern och ger oss sin vana trogen lärdomar i miniatyr med på vägen. I denna bok dväljs också dunkla krafter, även om mordgåtan den här gången kanske får stå tillbaka en aning för de färgstarka och dramatiska händelserna ombord på ostindifararen Kanton och från fjärran platser som Kanton, Kapstaden och Mauritius. Och så är ju pastor Johan Sebastian Homan en mycket trevlig bekantskap!