Jan Mårtenson är en mångsidig herre. Han började sin långa framgångsrika karriär som diplomat 1960 vid 27 års ålder. Utomlands bar det av 1961, närmare bestämt till Rio de Janeiro. Efter mellanspel på OECD i Paris 1963 kom Mårtenson så småningom hem till Sverige och blev kansliråd på UD 1966 och senare generalsekreterare på svensk sida för FN:s miljökonferens i Stockholm 1972.
Mellan åren 1975 och 1979 verkade han som chef för kungen kansli. Därefter tillträddes posten som biträdande Generalsekreterare i FN. 1987 blev Mårtenson chef för FN:s Europakontor i Genéve med titeln Generaldirektör och senare Undergeneralsekreterare. Våren 1992 utnämndes ha till ambassadör i Schweiz, där han verkade till 1996 då han återvände till Sverige som "Ambassadör till utrikesministerns förfogande med särskilda förhandlingsuppdrag".
Mellan alla professionella åtaganden har Jan Mårtenson funnit tid och möjlighet att utveckla sin litterära ådra på ett imponerande sätt. Under fyrtio år och lika många deckare har vi fått möta antihjälten och antikhandlaren Johan Kristian Homan och hans blåmaskade sambo, siamesen Cléo de Merode. Högoktanig spänning, originella människor, intressanta interiörer, kultur, historia och samhällskritiska observationer och förstås utsökt mat och dryck, kännetecknar Jan Mårtensons detektivromaner som ständigt vinner allt fler läsare.
Mellan alla professionella åtaganden har Jan Mårtenson funnit tid och möjlighet att utveckla sin litterära ådra på ett imponerande sätt. Under fyrtio år och lika många deckare har vi fått möta antihjälten och antikhandlaren Johan Kristian Homan och hans blåmaskade sambo, siamesen Cléo de Merode. Högoktanig spänning, originella människor, intressanta interiörer, kultur, historia och samhällskritiska observationer och förstås utsökt mat och dryck, kännetecknar Jan Mårtensons detektivromaner som ständigt vinner allt fler läsare.
