Vilken fest! Trångt, högljutt och varmt. Kändisar i massor. Massor av deckardrottningar och många kungar. De klart lysande kungarna var som vanligt Guillou, och Ranelid. Alla var där! 100000 besökare!
Jag köade för att komma på tåget i Stockholm, fick vänta på flera fulla spårvagnar för att komma till Mässan. Kön utanför Mässan var som på en pop konsert. Sedan fortsatte köandet för att komma intill de som intervjuades eller höll eget seminarium. Att äta något var inte att tänka på. Det var alltid för lång kö. Men dricka gick ju att göra i språng mellan evenemangen.
Men folk tycktes ändå trivas. Och jag trivdes i högsta grad. Det var ju bokälskarnas stora högtid.
Jag försökte träffa så många deckarförfattare som möjligt och få några ord med dem. Jag frågade om de läste kollegornas böcker och speciellt Jan Mårtenson. Den som hade det skarpaste och klaraste svaret var Björn Ranelid. Han varken läser deckare eller är någon. ”Så länge någon deckarförfattare inte får Nobelpris finns det ingen anledning att läsa dylika böcker”
Den från TV aktuelle Måns Kallentoft läser alla svenska deckare och har läst de flesta av Homanböckerna. Dock har han inte tagit intryck av de ”snälla” Homan deckarna. Måns böcker är ju mycket blodigare.
Jag drack kaffe med rån med Catharina Ingelman Sundberg. Hennes bok med samma namn, alltså Kaffe med Rån är inte direkt en deckare och ingen spänningsroman trots att det rånas i hela boken med polisen tätt i hälarna. Hon läser inga deckare, inte ens Mårtenson. Jag är ju ingen deckarförfattare och långt ifrån en deckardrottning.
Många deckarförfattare bygger sin intrig på verkliga fall. De flesta jag frågade gjorde en noggrann research och följde sitt synopsis.
När vi inte förstår en handling, kallar vi det ondska. Men var kommer ondskan ifrån? Forskare som krimonologen Christoffer Carlsson (vår nästa GW Person) menar att vissa har onda gener. Är det en ond handling att skjuta en fiende som hotar dig? Ja, självförsvar är nödvändigt, annars vinner ondskan. Kristendomen menar tvärtom. Du ska visa godhet även mot fiender.
VSF Jan Mårtenson var uppsatt i programmet men hade fått förhinder. Många saknade honom.
På många platser i Sverige mördas det så mycket att det ger spår i befolkningsstatistiken.
- Marstrand – Åsa Rosman
- Fjällbacka – Camilla Låckberg
- Nora –Maria Lang
- Kiruna- Åsa Larsson
- Stockholm – Jan Mårtenson
- Gotland – Anna Jansson, Mari Jungstedt
- Linköping – Måns Kallentoft
- Sandhamn – Viveca Sten
- Ystad – Henning Mankell
- Hammarby – Carin Gerhardsen
- Stockholm – Jens Lapidus
Råd från en specialist - Camilla Läckberg:
Alla kan skriva deckare. Det är inget hokus pokus och man behöver inte ha någon medfödd talang. Visst måste man ha förutsättningar för att kunna skriva och självklart krävs en hel del tid och ett stort intresse. Men själva skrivandet är ett hantverk som man med rätt verktyg och hårt arbete kan lära sig att behärska. Det hårda arbetet får du göra själv. Glöm inte att det viktigaste är att faktiskt komma igång och skriva.
Anders Lindbäcks var kyrkoherde i Silbodals församling i Värmland, där han gjorde sig känd som en god predikant och en förkämpe för nykterheten. Det var bistra tider och kykoherden måste begränsa kostnaderna för att ta hand om de fattiga. År 1864 mördade han tre personer – änkan Karin Persdotter i Huken, inhysehjonet Nils Pettersson i Fårskog och förre handlanden Anders Lysén i Silbodal – genom att blanda arsenik i nattvardsvinet. Kyrkoherden arresterades och dömdes till döden. Han erkände men hävdade att det var Guds vilja.
Anders Lindbäck erkände till slut, den 11 juni. Inför häradsrätten i Långelands tingshus hävdade han att han begått morden av barmhärtighet. Han dömdes till döden. Hovrätten tvingade igenom en andra rättegång, med samma resultat. Innan domen hann verkställas hängde sig Lindbäck i fängelset i Karlstad.
Arsenik förekom rikligt på landsbygden, till hästar o råttor. Arsenik finns även i våra dagar, men då mest i detektivromaner.
Nils-Magnus Lobenius, HomanSällskapet